Offroad

Den som inte är så intresserad av racing där man tävlar mot ett antal motståndare, specialgrenar såsom Tractor Pulling och bilorientering, eller nymodigheter som drifting, gör rätt i att rikta blicken mot de discipliner som samlas under rubriken offroad.

Det finns sammanlagt fyra discipliner inom offroad. Vad de alla har gemensamt är att det handlar om att manövrera ett fordon i utmanande eller oländig terräng. Vilka typer av fordon som används beror på hur själva banan är konstruerad. Här är bra information om de fyra grenarna inom offroad.

Challenge

Challenge är, till skillnad från de flesta andra motorsporter, en lagsport. Challenge är nämligen en blandning av terrängkörning och orientering, där det krävs ett lagarbete för att överkomma alla hinder som banan bjuder på. De enda fasta punkterna är dock egentligen bara starten och målet. Däremellan ska laget hitta spår och ta sig fram i en ofta mycket oländig terräng. En bilmodell med fyrhjulsdrift och mycket hög markfrigång rekommenderas.

Monster Race

Om man ser en tävling med Monster trucks på TV glömmer man sällan upplevelsen. En så kallad Monster truck är i grunden en standardbil där man har modifierat såväl motor och chassi som hjulupphängning och däck. Just hjulen på en Monster truck är enorma. En tävling i Monster Race körs som en utslagsturnering, med heat där två bilar i taget tävlar mot varandra. Banan har ett antal hinder och det gäller att komma i mål före motståndaren för att vinna heatet.

Trial 4×4

Trial 4×4, eller bara trial, är en enklare variant av Challenge. Här väger skicklighet tyngre än uthållighet. I trial ska man som förare lotsa sin bil genom hinderbanor i terrängen. Ofta går banorna rakt igenom skogen så det gäller att vara lätt på gasen och stadig på handen.

Formula Offroad

Det finns många olika varianter av backtävlingar inom motorsport. Formula Offroad är en sådan. Med hjälp av bilar som är konstruerade för att vara så lätta och effektstarka som möjligt ska man försöka ta sig till toppen av en kulle. Ofta körs dessa tävlingar i nedlagda grustag.

Vill man prova på offroad har man ett 30-tal klubbar att välja mellan, från norr till söder. Man ska dock komma ihåg att det inte är alla klubbar som kan erbjuda träningar och tävlingar inom alla fyra discipliner.

Crosskart

För den som verkligen vill ha action, och som tycker att motorsporter som körs på asfalt är alldeles för bekväma, bör kika lite närmare på crosskart. Denna disciplin inom motorsporten bjuder på fartfyllda race där det gäller att hålla full koncentration. Crosskart uppfanns under tidigt 1980-tal, när motorsporten i Sverige hade en mycket positiv utveckling.

Crosskart kan ses som en form av rallycross. Ofta används också rallycross-banor för träning och tävling med crosskart-bilar. Man använder en bakhjulsdriven bil som har hjulen placerade precis i hörnen. Själva chassit består av en konstruktion i stål, som ger ett bra skydd för föraren. Ovanpå denna konstruktion sitter en kaross av plast eller glasfiber. Säkerheten i crosskart är mycket viktig eftersom bilarna väger mycket lite och bilarna kommer upp i mycket höga hastigheter. Faktiskt är det så att crosskart-bilar tar sig runt en rallycross-bana lika fort som just en rallycross-bil.

En tävling i crosskart inleds med ett visst antal kvalomgångar, beroende på antal deltagare. Dessa kvalomgångar delas upp i heat. Normalt kör två deltagare mot varandra, mellan 3–5 varv runt en kortare bana, men det är inte ovanligt med upp till 15 deltagare i varje heat. När kvalomgångarna är över, körs en finalomgång mellan de deltagare som fick de bästa tiderna.

Något som är intressant med crosskart är att man kan börja köra crosskart redan som knatte, vid 9 års ålder, och sedan fortsätta köra med samma bil även när man är senior. Bilens utformning ska nämligen vara densamma, oavsett vilken ålder föraren har. Man byter bara helt enkelt ut motorn när man vill ha en bil med större effekt och kraft. Det gör också att crosskart är en relativt billig motorsport. Det finns fyra officiella klasser i Sverige, nämligen 85cc, 125cc, 250cc och 650 cc.

Enduro

I enduro ska deltagarna ta sig genom en bana som går igenom skog, mark, leriga åkrar, myrmarker och annan oländig terräng. Enduro är det spanska ordet för uthållighet. Namnet är passande. Enduro är verkligen ett test av såväl fysisk som psykisk uthållighet.

Enduro har varit den mest populära motorcykelsporten i Sverige i många år. Det har också gjort att Sverige är ett erkänt namn i endurovärlden. Sverige har tagit hem ett antal större mästerskap, såsom exempelvis VM och sexdagars lag-VM.

I Sverige kan den som är intresserad av att tävla i enduro tävla två olika klasser. Enduro typ 1 handlar om att deltagarna följer en markerad bana. Vissa delar av banan går i enklare terräng och på grus- eller asfaltvägar, medan andra delar går i terräng i skog och mark. I enduro typ 1 ingår den till exempel den oerhört krävande Novemberkåsan. Enduro typ 2 är mindre krävande för deltagarna och av naturliga skäl är det denna variant som är mer populär bland vanliga motionärer.

Den motorcykel man använder i enduro liknar i mångt och mycket den som används i motocross. I båda dessa discipliner av motorsport behöver motorcykeln vara relativt lätt och enkel att manövrera. Till skillnad från en motocross-cykel är dock motorcykeln i enduro försedd med belysning. Dessutom är fjädringen betydligt mjukare. I enduro ligger de officiella slagvolymerna mellan 125–650 cc. Effekten varierar mellan 35–60 hästkrafter.

Novemberkåsan

Novemberkåsan blev Sveriges första motorcykeltävling när den anordnades för första gången 1915. Tävlingen är årlig och körs alltid i november, förutom i de fall dåligt väder förhindrar att tävlingen kan genomföras.

De första åren kördes Novemberkåsan över 60–70 mil. I dag går Novemberkåsan över cirka trettio mil i tre etapper, varav en körs på dagtid medan de andra två körs på natten. Den ofta ganska svårforcerade terrängen, med långa sträckor på leriga fält, och den långa distansen, gör att Novemberkåsan räknas som en av de mest påfrestande tävlingarna i världen, oavsett sport.

Karting

Karting, eller gokart med ett lite mer populärt och vanligt namn, är ett populärt nöje. Företagsfester, svensexor och födelsdagskalas är alla utmärkta tillfällen för spännande gokart-upplevelser. Men, faktum är att gokart också är en av de mest väletablerade motorsporterna.

Att köra gokart ger en mycket bra grundläggande utbildning i racing. De flesta av stjärnorna i rally eller i Formel 1-cirkusen har börjat sina karriärer med gokart. Det betyder dock inte att gokart bara är en motorsport för barn och ungdomar. Det finns proffs inom såväl gokart som Superkart, det vill säga gokart på vanliga tävlingsbanor.
Varje år körs såväl SM och EM som VM i gokart, i alla möjliga klasser. På svensk nivå finns tre serier, nämligen Mellansvenska kartracingserien, Sydsvenska Karting Champion Cup och Norrlandscupen. I dessa serier körs sammanlag fem olika klasser. De olika klasserna baseras på gokartsbilarnas motoreffekt.

I gokartens barndom var bilarna ihopsnickrade hobbyprojekt. Det var ingen större skillnad på en lådbil och en gokart, förutom att den senare var försedd med en gräsklipparmotor. I dag gäller helt andra förutsättningar. En gokartbil ska vara utformad efter ett fastställt regelverk. Det är nämligen viktigt att säkerheten är hög. En gokartbil av normaltyp kan nå hastigheter på över 100 kilometer i timmen och då gäller det att undvika olyckor. Med motorer på upp till 12 hästkrafter och en mycket lätt konstruktion accelererar en gokart mycket snabbt, så det gäller att hålla hårt i ratten.

Givetvis kan man inte använda gokartbilen i allmän trafik. Inte heller får man använda en gokart som en moped och köra på cykel/mopedleder. Dock behövs inget körkort för att ställa upp i en gokarttävling. Inte heller behöver en gokartbil besiktigas.

En gokarttävling följer samma mall som många andra motorsporter. Alla deltagare startar samtidigt. Genom lottning eller seedning bestäms startpositionen. Antalet deltagare varierar. Det är banans bredd och längd som avgör hur många deltagare som kan starta i en tävling. Den deltagare som först kommer i mål vinner loppet.

Drifting

En relativt ny bekantskap inom motorsporten är drifting. I korthet går drifting ut på att köra fort och använda sladd för att navigera genom kurvor på ett snyggt och effektivt sätt. Drifting är faktiskt mycket av en bedömningssport, till skillnad från alla andra motorsporter. Med väl utförda och effektiva sladdar kan en lite långsammare förare slå en snabbare förare. Dessutom får publiken säga sitt. Om publiken tycker att en förare kör bra drifting får föraren bonuspoäng.

Drifting har sitt ursprung i Japan. För cirka 20 år sedan blev det mer och mer populärt med illegala biltävlingar i bergen, där deltagarna tävlade om vem som kunde ta sig ner för en brant och slingrig väg på kortast tid. Med den ökade populariteten kom dock tävlingarna snart till myndigheternas kännedom, vilket gjorde att tävlingarna förbjöds. Efter några år blev dock sporten godkänd och i dag är drifting en mycket populär motorsport i stora delar av världen. Det finns ingen officiell serie i Sverige, men svensken Samuel Hübinette är mycket välkänd på den amerikanska driftingscenen.

En tävling i drifting har två nivåer. Först kör varje deltagare igenom en bana och försöker både köra snyggt och få en bra tid. Tiden och domarnas poängbedömning ligger till grund för den placering man får. De deltagare som har bäst resultat går vidare till nästa nivå. Här startar två bilar, med någon sekunds mellanrum. Bilen som startar sist ska försöka ligga i samma spår som den första bilen och följa minsta rörelse. Den deltagare som får det bästa sammanlagda resultatet efter ett förutbestämt antal varv på banan går vidare i tävlingen.

Eftersom drifting till stor del handlar om att sladda, gäller det att bilen är optimalt utformad för detta. Givetvis ska bilarna därför vara bakhjulsdrivna. Dessutom är det en fördel om bilen har turbo. Normalt är bilarna som används i drifting oerhört kraftfulla. Att bilarna har mellan 400–500 hästkrafter är standard. Man får i princip göra vilka förändringar som helst i bilarna. Något man inte får frångå är dock kravet på att bakhjulen ska vara av standardmodell med mönster.

Backtävling med motordrivna fordon

Att ta sig upp för en backe på snabbast möjliga tid är en av de mest klassiska utmaningarna som finns. Att besegra en backe, oavsett det sker genom löpning, cykling eller med ett motordrivet fordon är något som de flesta av oss har försökt oss på åtminstone någon gång i livet. Det är alltså inte så konstigt att det finns en motorsport som går ut på att just ta sig upp till krönet på en backe.

Som man kan gissa sig till är backtävling med motordrivna fordon ingen särskilt komplicerad motorsport. Det gäller helt enkelt att ta sig upp för backen på snabbast möjliga tid. En sträcka är normalt omkring en kilometer lång. Oftast finns en förutbestämd bansträckning som följer en befintlig väg belagd med asfalt eller grus. Om banan ligger i fri terräng markeras den dock med rep eller snitslar. Det finns också backtävlingar där det är helt upp till föraren hur han eller hon vill tackla berget. För denna senare variant av backtävlingar är banorna betydligt kortare.Varje förare har tre försök på sig att ta sig till toppen så fort som möjligt.

Vilka sorters fordon kan man då använda i en backtävling? Det finns ett antal olika klasser, med allt från typiska racingbilar till fordon av mer terränggående karaktär. Det är dock vanligast att man använder rally- eller rallycrossbilar.

I Sverige har det anordnats backtävlingar sedan 1935, då Röforsloppet i Arboga kördes för första gången. Backtävlingar är relativt populära nu för tiden. SM anordnas varje år, i form av 5–6 deltävlingar. Precis som många andra motorsporter är backtävling en riktig publiksport. Det är inte ovanligt att det samlas många hundra åskådare vid backen för att se en tävling.

Bilorientering

Bilorientering är förmodligen inte den första sporten som kommer upp i huvudet när man blir ombedd att nämna en motorsport. De flesta som kommer i kontakt med bilorientering första gången undrar nog hur det är möjligt att kombinera just motorsport med orientering. Orientering är ju en idrott som har snåriga skogar och leriga åkrar som arena. Men, orientering handlar ju egentligen om att man ska ta sig från ett ställe till ett annat, så snabbt som möjligt. Utifrån det perspektivet är det inte så svårt att tänka sig en kombination av bil och orientering.

Motorsporten bilorientering handlar dels om snabb körning och dels om klok planering. Det gäller att behärska båda delarna för att lyckas. Faktum är att planeringen är något viktigare än medelhastigheten. Kör man fel spelar det ju ingen roll om man kör fort.

I bilorientering får varje deltagande ekipage en karta med ett antal målpunkter, eller kontroller med ett annat namn. Kontrollerna, som antingen är numrerade eller onumrerade, kan ligga var som helst – på skogsvägar, på parkeringsplatser eller vid sevärdheter. Det är bara tävlingsledarens fantasi som sätter gränserna. Varje ekipage består av en förare och en kartläsare.

Innan man anmäler sig till en tävling i bilorientering bör man noga undersöka hur tävlingen är upplagd. Det är nämligen avgörande för vilken bil man bör använda i tävlingen. En gatbil är till exempel inte särskilt lämplig för en tävling med kontroller på skogsvägar. Man bör också i förväg kolla upp om tävlingen körs under dagtid eller på natten. Det senare alternativet kan vara något besvärligt om man har lite sämre syn.

I dag är bilorientering en relativt populär motorsport, trots att avsaknaden av TV-tid och notiser i tidningarna kan ses som bevis på motsatsen. SM i bilorientering anordnas varje år. Faktum är att det har körts SM-tävlingar ända sedan 1961. Fram till den årliga SM-tävlingen anordnas även klubbtävlingar och distriktstävlingar.

Folkrace

Folkrace är förmodligen den mest populära motorsporten i Sverige. Åskådarantalet kan inte mäta sig med tävlingar i STCC och rally, men när det handlar om engagemanget i de breda folklagren är folkrace utan tvekan nummer ett i Sverige. En anledning till populariteten är att nästan alla kan köra folkrace. Man behöver inte investera miljoner för att tävla, såsom är fallet i exempelvis racing, rally och dragracing. Det enda man behöver är en bil utrustad med några säkerhetsdetaljer. Skyddsbåge, hjälm flamsäkra kläder och skyddsluva är obligatoriska. Något körkort behöver man dock inte ha. Man kan börja köra folkrace den dag man fyller 15 år. Vidare är det mycket billigt att köra folkrace – anmälningsavgiften får inte överstiga 300 kronor.

Det var i början av 1980-talet som folkrace började bli populärt i Sverige. I dag körs ungefär 600 lopp i Sverige varje år, över hela landet. Banornas underlag kan bestå av asfalt eller grus, eller kombinationer av dessa.

Folkrace är en okomplicerad motorsport. Med en typbesiktigad bil ska man köra en bana ett antal varv och försöka komma först i mål. Under loppets gång ska man också försöka undvika krockar och kollisioner med de andra bilarna.

En intressant sak med folkrace är att alla bilar som deltar i en tävling måste erbjudas till försäljning direkt efter målgång. Dessutom måste bilarna säljas till ett fast pris, för närvarande 6 500 kronor. Själva försäljningen sker genom lottning mellan de personer som har lämnat anbud. Denna regel är givetvis till för att sporten ska utvecklas och för att personer som är intresserade av att börja köra folkrace ska kunna komma in i leken på ett enkelt sätt.

Bilarna som används i folkrace är vanliga bruksbilar. Dock finns dock några specialregler. Bilar med turbo och/eller fyrhjulsdrift är inte tillåtna. Dessutom måste maxhastigheten strypas till 80 km/tim. Tanken är ju att varje tävling ska vara spännande och jämn, och att det är förarens skicklighet som avgör vem som vinner.

Dragracing

Dragracing är en populär sport över hela världen. Större tävlingar i dragracing lockar tusentals åskådare. Anledningen till detta är inte svår att räkna ut. De spektakulära fordonen, ibland med flera tusen hästkrafter, är extremt kraftfulla och spännande att beskåda.

Dragracing handlar om att transportera ett fordon 402,33 meter (en fjärdedels engelsk mil), alternativt 201,17 meter (en åttondels engelsk mil), på så kort tid som möjligt från en stillastående position. Att det handlar om just ett ”fordon”, gör att man kan köra dragracing med alla typer av fordon, till och med båtar. Normalt använder man dock bilar och motorcyklar. Tävlingsbanan, eller dragstrippen, är spikrak. Det är alltså inte fråga om att man ska behöva navigera fordonet genom kurvor i hög fart.

En tävling i dragracing går till enligt följande. Två fordon ställs upp på startlinjen. Precis som i Formel 1 finns en sorts trafikljus som visar när ekipagen får börja accelerera. När ljusen visar grönt är det bara att börja gasa. Den som först passerar mållinjen vinner heatet och går vidare till nästa omgång. När det bara finns en deltagare kvar är tävlingen slut.

Dragracingbilarna kan komma upp i oerhörda hastigheter. Det svenska hastighetsrekordet på lång bana ligger på 483 kilometer i timmen. Det var på Gardermoen flygplats 2008 som en bil körd av Håkan Nilsson från Veidec Racing kom upp i denna makalösa hastighet. Samma man har också avverkat den långa banan på 4,8 sekunder, också det svenskt rekord.

I Sverige har flygplatser i stor utsträckning använts för tävlingar i dragracing. Borlänge, Barkarby, Eskilstuna och Nyköping är bara några exempel på flygplatser som har använts, och fortfarande kan användas för dragracing. I dag finns fyra anläggningar som är specialanpassade för dragracing. De nuvarande banorna ligger i Tierp (Tierp Arena), Mantorp (Mantorp Park), Malmö (Veidec Raceway) och Sundsvall. Banorna i Mantorp och Malmö är de som används mest.

Allt du behöver veta om Tractor Pulling

För dig som följt TV-kanalen Eurosport genom åren, är Tractor Pulling ingen nyhet, men för de flesta andra är denna motorsport i princip okänd. Så vad är egentligen Tractor Pulling? Jo, denna sport går ut på att en motordriven maskin ska dra en vagn med vikter 100 meter på så kort tid som möjligt. Maskinen sitter fast i viktvagnen med en stabil kedja. Innan starten går måste kedjan sträckas så inga missöden kan inträffa vid den inledande accelerationen. Så långt är allt ganska enkelt. Den som kör maskinen får dock en större utmaning bara efter några meters körning. Vikterna på vagnen rör sig nämligen framåt, vilket gör att belastningen blir större.

En tävling i Tractor Pulling har två faser. Först körs kvalificeringsheat, där varje deltagare har ett försök att dra vagnen över hela banan. De deltagare som lyckas med detta uppnår ett så kallat Full Pull. Om man lyckas med ett Full Pull är man kvalificerad till finalen, eller Pull Off, som det officiella namnet lyder. Här blir utmaningen lite större. Vikterna på vagnen ökar nämligen så att det ska bli i princip omöjligt att göra en Full Pull. Den deltagare som lyckas dra vagnen längst vinner tävlingen.

För att tävlingarna ska bli så jämna som möjligt, och för att det ska vara de enskilda deltagarnas skicklighet och kunskap om mekanik om motorer som avgör, finns det olika tävlingsklasser baserade på maskinens vikt. I Sverige används två grupper av klasser, nämligen ”modifierade maskiner” och ”Pro Stock”. En så kallad modifierad maskin är ett fordon som är byggd enkom för Tractor Pulling. Ett sådant fordon behöver inte följa några särskilda utformningskrav. Pro Stock-maskinerna är ombyggda traktorer, precis sådana som används i jordbruket. Ett antal delar i traktorerna måste vara originaldelar, men i övrigt kan man anpassa maskinen i ganska stor utsträckning.

Tractor Pulling är i grunden en vidareutveckling av den klassiska amerikanska sporten Horse Pulling. Då var det, som namnet antyder, hästar som drog en vikt, då i form av en ladugårdsdörr. För att få samma effekt som viktens förskjutning på viktvagnen i dagens Tractor Pulling ställde sig ett antal personer på dörren allteftersom hästarna transporterade dörren längs banan.